Blog

Allt du behöver veta om ultralöpningens historia

Allt du behöver veta om ultralöpningens historia


Från att nästan ha varit en skambelagd företeelse under 1980-talet har intresset för ultralöpning – det vill säga distanser över maraton – exploderat de senaste tio åren. Är du också sugen på att testa dina gränser? Här är allt du behöver veta om ultralöpningens svenska historia och sportens olika grenar och inriktningar.

Ultralopp delas huvudsakligen in i tre kategorier: distanslopp, tidslopp och backyard ultra. Distanslopp har en bestämd sträcka som alltid är längre än ett maraton. Vanliga distanser är 50 kilometer, 100 kilometer och 100 miles, men i dag finns lopp med alla tänkbara distanser – från relativt korta utmaningar till extrema lopp på flera hundra kilometer. Man skiljer även på traillopp och lopp som går på väg eller bana.

I tidslopp är det i stället tiden som är bestämd från början. Löparnas uppgift är att ta sig så långt som möjligt på den tiden. Vanliga format är 24-timmarslopp och 6-dagarslopp på varvbana där deltagarna springer runt under hela tävlingstiden. 

I backyard ultra gäller det för löparna att klara den 6,7 kilometer långa banan så många gånger som möjligt med ny start varje timma. Världsrekordet ligger nu på runt 5 dygn.

Klassiska internationella ultralopp

Runt om i världen finns en lång tradition av klassiska lopp som blivit legendariska. Världens  äldsta är Comrades Marathon i Sydafrika, 89 kilometer som arrangerats sedan 1920.  Spartathlon i Grekland, 246 kilometer asfalt, räknas som ett av de tuffaste ultraloppen. Swiss Alpine Marathon genom alpmiljö i Davos, 78 kilometer är ett av Europas största ultralopp.

UTMB i Alperna går på stigar i bergen, är ungefär 170 kilometer och har 10 000 höjdmeter. Det finns en mängd 100-mileslopp i USA varav de kändaste i är Western States Endurance Run och Leadville Trail 100. Badwater, som är 216 kilometer är ett av de varmaste loppen med temperaturer upp emot 50 grader.

Svensk ultralöpnings start

I Sverige anordnades Lejonbragden i Lund första gången 1984 som det första ultraloppet på väg. Distansen var 100 kilometer och vinnaren, RW-krönikören Rune Larsson, sprang på drygt 7 timmar. Detta lopp brukas sägas ha lagt grunden för svensk ultralöpning.

Men innan dess hade Hälsingeleden arrangerats under tio år, 1976-86. Den var 51 kilometer lång och gick på trail. Om man går ännu längre tillbaka i tiden ordnades ett 82 kilometer långt gång- och löplopp mellan Varberg och Göteborg 8-9 gånger från 1921-1935.

Sedan dess har flera stora svenska ultralopp vuxit fram. Ultravasan, avgörs i augusti på den klassiska Vasaloppssträckan, 90 km. Värda att nämnas är även Black River Run, 100 miles i Västerås, Täby Extreme Challenge, 100 miles i Stockholm (numera Tyresö Extreme Challenge) samt Kullamannen som erbjuder flera ultradistanser i dramatisk terräng och går i november på Kullaberg i Skåne. Österlen Spring Trail är ett populärt lopp i Skåne på 60 kilometer och Uka Pain i Älvdalen är ett väldigt tufft lopp med flera ultradistanser.

Även tidsloppen har fått en stark ställning. I Sverige anordnas sådana lopp bland annat i Förslöv (Viadal), Borås, Skövde, Växjö och Karlstad.

Ultralöpning etableras som friidrottsgren

Sedan 2006 har Svenska Friidrottförbundets Kommitté för Ultradistanslöpning jobbat för att utveckla och främja ultralöpningen i Sverige. Under den perioden har ultralöpning gått från att ha varit en nisch för ett fåtal entusiaster till att bli en etablerad gren inom svensk idrott med allt fler deltagare.

En av våra mest kända ultralöpare är nämnda Rune Larsson som vunnit det mytomspunna Spartathlon tre gånger. Jonas Buud tog sedan svensk ultralöpning till en ny nivå genom ett världsrekord på 100 kilometer 2015. Han har också vunnit Swiss Alpine Marathon åtta gånger och Ultravasan två gånger.

Johan Steene har varit svensk rekordhållare på 48-timmars, 24-timmars samt 6-dagars, Erik Olofsson slog Johan Steenes rekord på 24-timmars 2022 och Tobbe Gyllebring slog Eriks rekord 2023.

Elov Olsson är en av våra bästa ultralöpare på väg. Med flera svenska rekord, SM-guld och internationella topplaceringar har han visat en imponerande bredd och uthållighet. Han har starkt bidragit till att höja nivån på svenska ultralöpning.

Petter Engdahl har etablerat sig som en världsstjärna genom segrar bland annat i Transvulcania, CCC by UTMB, Eiger Ultra Trail och Zugspitx Supertrail.

Svenska världsstjärnor på damsidan

På damsidan är Emelie Forsberg en av sportens stora pionjärer som gjort stora avtryck genom sina världsmästartitlar i Skyrunning och en lång rad segrar världscuptävlingar i traillöpning. Kajsa Berg var Europamästarinna på 100 kilometer och Maria Jansson har nu haft det svenska rekordet i 24-timmars i ett decennium.

I dag är det Tove Alexandersson som dominerar den internationella scenen. Med segrar i några av de riktigt stora och kända tävlingarna, rekordprestationer och en position som världsetta har hon etablerat sig som en av sportens främsta genom tiderna.

Ida Nilsson är en annan löpare som förnyat sin karriär. Efter en tid med framgångar på medeldistans valde hon att satsa på trail och längre distanser där hon snabbt nådde toppen. Bland hennes främsta meriter finns bland annat segrar i Ultravasan, Transvulcania och Swiss Alpine Marathon.

Ultralöpning – inte bara distanser och tider

Ultralöpning handlar ytterst om så mycket mer än bara distanser och tider. Det är en sport där uthållighet, strategi och förmågan att hantera både fysiska och mentala utmaningar till slut avgör vem som står högst på pallen. Men det är även en sport med en enormt stor gemenskap och kärlek till löpning. För vem kan springa flera hundra kilometer utan att känna kärlek till sin sport?

Svensk ultralöpnings främsta ambassadör: Daniel Westergren
Daniel Westergren är ett välkänt och uppskattat ansikte inom svensk ultralöpning, som brinner för att få fler att upptäcka sporten. Nu drömmer han om att skriva en bok om ultralöpningens historia – men ett tufft sjukdomsbesked kom i vägen. Du kan läsa mer om Daniel i Runner’s World #4–2026.

Plantarfasciit? Gör så här!

Plantarfasciit? Gör så här!


Plantarfasciit är en diagnos som varje år stoppar många löpare från att springa. Så här säger forskningen om vilka åtgärder som är värda att satsa på – och vilka som inte är det.

Plantarfasciit är ett smärttillstånd i plantarfascian, den tjocka bindvävsstruktur som löper längs fotsulan från hälbenet till tårna. Smärtan sitter oftast – men inte alltid – på insidan av hälens undersida, vid fästet in mot hälbenet. Besvären uppkommer vanligen gradvis och är särskilt tydliga vid de första stegen på morgonen eller när man ska röra på sig efter en stunds vila.

Plantarfascian fungerar som ett stöd för fotens längsgående valv och utsätts för stora krafter vid gång och löpning när foten ska plattas ut och dras ihop i samband med stötupptagning och frånskjut. Om belastningen överstiger vävnadens kapacitet kan smärta uppstå.

Prognosen för plantarfasciit är generellt god, men besvären kan vara långvariga. De flesta förbättras inom 6–12 månader med lämplig behandling och anpassad belastning, även om både snabbare och långsammare förlopp förekommer.

Plantarfasciit/plantarfasciopati går alltså över med tiden. Men det finns flera saker du kan göra för att minska symptomen och för att komma tillbaka med bättre förutsättningar än du hade innan skadan. Två av dessa åtgärder rekommenderar jag alltid: att stretcha vaden och hålfoten och att träna upp fotstyrka. 
Stretcha vaden och hålfoten direkt på morgonen eller efter längre stunder av inaktivitet. Stretching har visat sig vara smärtlindrande framför allt de första månaderna med besvär. Evidensen säger däremot inget om effekterna på mer än tre månaders sikt.

Träna fot- och fotledsstyrka

Författarna till publikationen som denna artikel bygger på rekommenderar också övningar för fot- och fotledsstyrka. Rekommendationen är stark, om än inte lika stark som för stretching. Trots det är styrketräningen enligt min mening en av de viktigaste delarna av rehabiliteringen.

Precis som vid belastningsrelaterade senbesvär handlar rehabiliteringen till stor del om att successivt belasta och stärka vävnaden. Träningen bidrar även till att styrka inte förloras i fot och underben under skadeuppehållet. Detta till skillnad från stretchingen, som framför allt verkar vara symtomlindrande. 
Effekten av att träna fotstyrka verkar vara störst när träningen kombineras med andra insatser. Det saknas fortfarande tydliga råd kring vilken träning som är bäst.

Tejp och fotbäddar

Utöver dessa två åtgärder brukar jag ofta rekommendera två andra också: tejpning och att använda fotbäddar/inlägg. Tejpning används i avlastande och smärtlindrande syfte. Evidensen för kortsiktig smärtlindring är god, men det saknas stöd för att någon särskild tejpningsteknik eller tejptyp är överlägsen.

Det finns också bra vetenskapligt stöd för att inläggssulor som stöttar fotvalvet och/eller ger extra stötdämpning under hälen minskar smärta på både kort (2 veckor) och lång (1 år) sikt. Översikten som denna artikel refererar till poängterar att sulor inte bör användas som ensam behandling.

Det finns ingen konsensus kring vilken sultyp som är bäst och färdiga sulor verkar på gruppnivå ge lika god smärtlindring som individuellt tillverkade fotbäddar. Jag brukar rekommendera att inläggen långsamt och successivt fasas ut efter att smärtfrihet uppnåtts. Som tumregel kan utfasningen få ta mellan halva och samma tid som inläggen har använts.

Manuell behandling

Utöver dessa kan man även komplettera med manuell behandling av mjukdelar och leder. 
Manuell mjukdelsbehandling handlar om att bearbeta triggerpunkter och muskler i fot och vad. Metoden används främst för smärtlindring och kan vara ett viktigt komplement under rehabiliteringen.

Manuell ledbehandling kan användas för att återställa eller bibehålla rörlighet i fot, fotled och underben. Den syftar främst till smärtlindring samt till förbättrad funktion när rörligheten är nedsatt.

Andra typer av behandlingar vid plantarfasciit

Nattskena
Det här är en ortos som används nattetid för att hålla fotleden i ett mer neutralt läge. Kan minska morgonsmärta och rekommenderas främst under de första 1–3 månaderna.

Laserbehandling och dry needling 
Detta rekommenderas inte av författarna till översikten, men kan vara värt att prova om övriga insatser inte ger tillräcklig effekt.

Stötvågsbehandling 
Det finns relativt stark evidens för måttlig smärtlindring av stötvågsbehandling, särskilt vid besvär som varat längre än sex månader.

Ultraljud
Rekommenderas inte då evidensen är otillräcklig.

Kortisoninjektion 
En injektion med kortison kan ge snabb smärtlindring men riskerar att försvaga vävnaden. Bör därför främst övervägas i undantagsfall när andra behandlingar inte haft önskad effekt och besvären är långvariga eller kraftigt påverkar livskvaliteten. 

Glöm inte helheten 
Se över löpteknik, skoval, träningsupplägg samt eventuella styrke- eller rörlighetsbegränsningar i resten av kroppen.

Tips till dig som är terapeut!
Om besvären är väldigt uttalade så kan det hjälpa att med tejpningar, skor eller inlägg minska på hälens eversion och på tårnas (framför allt stortåns) extension i stegavvecklingen.

Andra tänkbara orsaker till smärtan (differentialdiagnoser)

Hälkuddsinsufficiens
Hälens stötdämpande fettkudde har förlorat en del av sin tjocklek eller elasticitet. Ger ofta smärta centralt under hälen.

Stressfraktur på kalkaneus (hälbenet)
En överbelastningsskada som resulterat i små sprickor i hälbenet. Till skillnad från plantarfasciit blir smärtan ofta successivt värre under aktivitet och förbättras inte när man har kommit igång. Bör bedömas av ortoped och gärna med bilddiagnostik. I vissa fall krävs total avlastning med kryckor och/eller ortos.

Triggerpunkter
Smärta under hälen kan ibland vara refererad från triggerpunkter i framför allt vaden eller musklerna under foten.

Nervpåverkan
Flera nerver kan ge upphov till smärta under hälen:

  • Baxters nerv – inklämning av en liten nervgren på insidan av hälen. Besvären liknar ofta plantarfasciit men kan även ge brännande eller stickande smärta. Morgonsmärtan är ofta mindre uttalad.
  • Tarsaltunnelsyndrom – inklämning av nerv bakom den inre fotknölen. Kan ge liknande smärta som plantarfasciit eller Baxters nerv, men ofta även neurologiska symtom i fotsula och tår.
  • Nervpåverkan från ländryggen – kan ibland ge utstrålande smärta till hälen. Ofta förekommer även bensmärta, domningar eller andra sensoriska symtom.

Fakta plantarfasciit
Termen plantarfasciit är egentligen missvisande. Ändelsen -it betyder inflammation, men modern forskning tyder på att tillståndet oftare präglas av överbelastning och degenerativa förändringar. Därför används allt oftare termen plantarfasciopati, som inte säger något om bakomliggande mekanism.

Rehab av plantarfasciit                     

För att få rätt dosering av träning, behandling och belastning bör rehabiliteringen anpassas individuellt. Hur aktiv du kan vara beror bland annat på smärtans intensitet, hur länge besvären funnits och hur foten reagerar på vardags- och träningsbelastningen. Styrketräningen av foten fyller flera syften och därför används olika övningar beroende på syfte.

Här visar jag några exempel på inslag som jag ofta använder i rehabiliteringen.

Vadmuskelstretch 

Gör 1–2 x 30–60 sekunder per sida, både med rakt ben och med lätt böjt knä.

Stretch plantarfascia 

Gör 1–2 x 30–60 sek per sida – även den sida som är smärtfri.

Bollmassage hålfot

Gör 2–4 minuter per sida. Variera mellan långsamma massagerörelser och att stanna på ömma punkter samtidigt som du böjer och sträcker tårna. Undvik att massera direkt på det smärtande området vid hälens fäste.

Fotstyrka

Syftet med kilen på bilden är att tårnas uppåtvinkling gör att plantarfascian spänns upp mer. Pressa gärna tårna lätt ner i kilen. Det gör att du känner arbetet ännu mer i hålfoten. Sikta på att bli trött av 3–5 × 10–20 repetitioner. Använd vikter, ryggsäck eller viktväst vid behov.

Tejpning

Ett tips om du vill tejpa foten en längre period är att använda tejpunderlag eller klisterspray. Detta kan minska risken för irriterad hud och gör att tejpen fäster bättre.

Referens
Thomas A. Koc Jr: Heel Pain – Plantar Fasciitis: Revision 2023. Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy (2023)

Nytt världsrekord i halvmaraton: 56.51

Nytt världsrekord i halvmaraton: 56.51


I Buenos Aires blev Yomif Kejelcha, Etiopien, den förste personen att springa ett halvmaraton under 57 minuter i godkända förhållanden. Och på Diamond League-galan i Silesia imponerade Samuel Pihlström.

56.51. Så lyder det nya världsrekordet på halvmaraton, satt av etiopiern Yomif Kejelcha. I Argentinas huvudstad Buenos Aires krossade han det tidigare rekordet med 29 sekunder.

Det gamla rekordet innehades av ugandiern Jacob Kiplimo, som sprang på 57.20. Noterbart är dock att Kiplimo har sprungit ännu snabbare. I Barcelona förra året noterade han 56.42, men tiden ratificerades aldrig som världsrekord. Anledningen var bland annat att han ansågs ha sprungit för nära ledarbilen och därmed fått otillbörlig hjälp.

Pihlström fortsätter imponera

Under Diamond League-galan i polska Chorzów stod Samuel Pihlström för ännu ett starkt lopp på 1 500 meter.

Precis som under EM låg han en bit bak i fältet när sista varvet inleddes, men började avancera genom den avslutande kurvan.

När löparna kom in på upploppet var svensken med i kampen om segern. Trots att han tappade något på slutet sprang han i mål som femma på 3.31,41 – en placering bakom Jakob Ingebrigtsen och knappt en sekund efter segraren Ethan Strand, USA.

Samuel Pihlström efter sitt EM-silver. FOTO: DECA Text & Bild

Alla resultat från Diamond League tävlingen hittar ni här.  

Så ska du agera om en löpare kollapsar

Så ska du agera om en löpare kollapsar


Varje år deltar närmare 17 miljoner människor i organiserade motionslopp världen över. Samtidigt visar data att omkring 25 av 1 000 löpare uppsöker sjukvård under eller direkt efter ett lopp. Av dessa beror så många som 59–85 procent på så kallade löparkollapser. Men vad innebär egentligen en löparkollaps – och hur ska man agera om någon kollapsar?  I litteraturen råder viss oenighet kring vad som egentligen avses med löparkollaps. Ursprungligen definierades tillståndet som ett godartat fenomen som uppstår när löparen abrupt avslutar sin aktivitet, till exempel vid målgång. I dessa situationer ansamlas blod i benen eftersom muskelpumpen – det vill säga…
Så lägger du upp träningen inför höstens lopp

Så lägger du upp träningen inför höstens lopp


Semestern är över och vi går in i den andra halvan av säsongen. Beroende på vad du har gjort under sommaren finns det lite olika sätt att ta sig an höstsäsongen träningsmässigt. Coach LG Skoog förklarar hur du kan tänka. Nu ska vi ställa om kropp och huvud efter semesterledigheten. Min förhoppning är att du går in i hösten med rak rygg och hyfsad solbränna. Nu är jag bara fundersam över hur du skött dig under semestern. Tillhör du dem som vilar på semestern för att man ska vara ledig och ha det skönt, och tycker att träningen får vänta…
Hur kommer man i form igen efter semestern?

Hur kommer man i form igen efter semestern?


För att komma igång igen efter semestern kan det krävas en andra grundträningsperiod. Här ger vi dig några tips på hur du kan lägga upp träningen inför höstens alla långlopp.

Ungefär sex veckor innan du vill nå höstens toppform är det dags att dra igång förberedelserna. Avsätt de fyra första veckorna till en progressivt stegrad grundträning, lätta sedan på träningsmängden ordentligt under de två sista veckorna före tävlingen. Då fokuserar du i stället på att spetsa tempoförmågan och att låta kroppen återhämta sig så att den kan tillgodogöra sig hårdkörningen.

Under den inledande fyraveckorsperioden återuppbygger du den uthållighet och grundstyrka som du kanske delvis har förlorat under de lugnare sommarveckorna.

För att hitta höstfomen är det följaktligen fyra olika komponenter som bör prioriteras:

  • Ökad träningsvolym, vilket ger förbättrad uthållighet.
  • Funktionella styrkeövningar som underlättar en effektiv löpteknik och minskar risken för skador.
  • Målinriktad träning för att stärka svaga punkter, vilket ger direkt ökad prestationsförmåga.
  • Träningspass i planerad tävlingsfart som simulerar den kommande tävlingssituationen.

Så här kan du jobba effektivt med dessa fyra faktorer:

1. ÖKAD TRÄNINGSVOLYM

Att träna mer är ett självklart medel för att förbättra sin kondition och styrka. Viktigt är dock att belastningen höjs progressivt under den aktuella fyraveckorsperioden och att du balanserar den ökade träningsvolymen med mer tid för återhämtning.

Efter en semesterperiod är det paradoxalt nog ofta lättare att hitta tid till den vila som behövs eftersom dagarna återgår till mera normala rutiner igen. Stegra inte träningsmängden abrupt från en vecka till en annan. Det ökar nämligen skaderiskerna avsevärt.

Erfarenhetsmässigt är en tioprocentig ökning per vecka något som de flesta kan hantera. För en löpare som normalt brukar springa cirka 50 kilometer i veckan under sommaren kan det se ut så här:

  • Vecka 1: 55 km
  • Vecka 2: 62 km
  • Vecka 3: 68 km
  • Vecka 4: 75 km

Därefter minskas träningen under de två tävlingsförberedande veckorna till 50 respektive 35 kilometer. Observa att det under dessa veckor däremot bör ingå flera löppass i hög fart.

2. GRUNDSTYRKA

Med den stegrade träningsmängden följer också ett ökat behov av styrketräning. Har du problem med att motivera dig till denna typ av träning? Försök att se den som en sorts försäkring mot överbelastningsskador.

Dels ökar styrketräningen hållfastheten i muskler och stödjande vävnad, dels bidrar en starkare kropp till bättre löpteknik och därmed ett mer effektivt rörelsemönster.

Men under denna del av löpsäsongen är det svårt att hitta tiden för att lägga in mer omfattande styrkepass. Sikta därför i stället på att avsätta 10–20 minuter i slutet av tre löppass i veckan, för att stärka till exempel knän och coremuskulatur.

3. FARTLEK

Fartlek är en utmärkt träningsform för att få bättre fart på benen och hitta ett optimalt tävlingstempo, speciellt för den som har ringa erfarenhet av tempoträning. Fartlek går helt enkelt ut på att man under ett och samma träningspass blandar olika löptempon i ett spontant och oregelbundet mönster där man växlar mellan lugn distansfart och snabbare tempoavsnitt.

Mixa fartavsnitt från 1–5 minuter med ett mer normalt distanstempo. Nyttja gärna uppförsbackar till att trycka på lite extra och försök att “rulla” avspänt utför. Låt känsla och humör bestämma tempoavsnitten, men undvik att sänka tempot mellan fartavsnitten till ren joggningfart.

Den stora fördelen med denna träningsform är att den i princip kan genomföras var som helst. Genom sin lösa struktur fungerar den utmärkt under en tuff uppbyggnadsperiod, eftersom känslan (och inte klockan) är det viktigaste styrmedlet.

4. TÄVLINGSSIMULERANDE TRÄNINGSPASS

Efter fyra veckors målinriktad hårdträning är det dags att skörda frukten. Som nämndes i inledningen bör nu träningsmängden märkbart reduceras. Genomför några löppass i planerat tävlingstempo och låt sedan kroppen få möjlighet till återuppbyggnad.

Under de två veckorna närmast en viktig tävling handlar det mest om att ladda batterierna. Våga vila – och lita på att de föregående fyra veckornas träning har gett den rätta effekten.

Två innovativa nyheter från New Balance: SuperComp Rebel v1 och SuperComp Elite v6!

Två innovativa nyheter från New Balance: SuperComp Rebel v1 och SuperComp Elite v6!


New Balance SuperComp Rebel v1 och SuperComp Elite v6 är två innovativa modeller designade för att hjälpa löpare att prestera på topp. Från de dagliga träningspassen i SuperComp Rebel v1 hela vägen till tävlingsdagen med SuperComp Elite v6.

[ANNONS FRÅN NEW BALANCE] Nyheterna SuperComp Rebel v1 och SuperComp Elite v6 från New Balance är två innovativa modeller. De är byggda för löpare som strävar mot att förbättra sig och som jagar personliga rekord. Båda levererar en unik löpupplevelse samtidigt som de delar samma mål – att hjälpa dig att låsa upp ditt snabbaste jag.

SuperComp Rebel v1 – din bästa träningskompis

Den helt nya modellen SuperComp Rebel v1 bidrar med tävlingsenergi till vardagslöpningen. Den är lätt, responsiv och byggd för fart. SuperComp Rebel v1 ger dig självförtroende och inspiration. Detta oavsett om du tränar långpass solo eller med en löpargrupp, tar dig an tempopass eller jagar ett nytt personbästa.

Det viktigaste att veta om SuperComp Rebel v1

Den styva plattan Rebellious Propulsion sitter integrerad i mellansulan och är optimerad i form, material och placering. Det gör att Rebel v1 ger dig en responsiv, energifylld löpupplevelse – designad för att lyfta vardagens löpturer.

Tack vare mellansuleskummet Infinion får varje steg en mjukt dämpad men samtidigt framåtdrivande känsla. Det gör att SuperComp Rebel v1 hjälper dig framåt – mil efter mil. 

Ovandelens Fantomfit-teknologi håller mellanfoten och hälen på plats med en lätt, säker passform. Precis det som krävs för att ge dig självförtroende, komfort och stabilitet genom varje träningspass.

FAKTA New Balance SuperComp Rebel v1
Vikt: 174/218 gram (dam/herr)
Häldropp: 4 mm (40/36 mm)
SC Rebel v1 kommer att finnas tillgänglig den 20 augusti på New Balance-butiker och på www.newbalance.se. Här hittar du New Balance hos Löplabbet.

SuperComp Elite v6 – när du vill prestera på max

SuperComp Elite v6 är en helt ny version av New Balances toppsko för tävling, med stora förändringar jämfört med föregångaren. Skon har blivit lättare och mer framåtdrivande och har utvecklats med särskilt fokus på prestanda över maratondistansen. Bland nyheterna finns det nya Infinion-skummet och en helt omdesignad kolfiberplatta, som är tjockare och styvare mot framfoten för att ge bättre driv framåt i löpsteget.

Det viktigaste att veta om SuperComp Elite v6

En viktig del av prestandaförbättringarna är New Balances nya Infinion-skum. Det lätta mellansuleskummet är utvecklat för att ge hög energiåtergivning och bibehållen prestanda under hela löpningen.

Det kombineras med den nya kolfiberplattan, som är tjockare och styvare mot framfoten för att ge ökad styvhet och bättre framåtdrivning. Även ovandelen är utvecklad med fokus på låg vikt. Den tunna mesh-ovandelen med FantomFit-passform ger en knappt märkbar känsla samtidigt som den ger det stöd som behövs under långa lopp.

Tillsammans är komponenterna utvecklade för att ge hög energiåtergivning, effektivitet och respons från start till mål. Elite v6 är en renodlad tävlingssko, framtagen för fart och för att prestera när det verkligen gäller. Men självklart kan du även använda skon på träning när du vill ha extra fart och känsla.

FAKTA New Balance SC Elite v6
Vikt: 155/190 gram (dam/herr)
Häldropp: 8 mm (40/32 mm)
SC Elite v6 hittar du på New Balance-butiker och på www.newbalance.se Här kan du läsa mer om SC Elite v6 hos Löplabbet

Därför ska du testa att springa trail

Därför ska du testa att springa trail


Att springa trail i skog och mark är en svårslagen upplevelse. Har du inte testat det ännu? Då ska du läsa de här sju tipsen!

Att springa trail innebär ett annat fokus än när man springer på landsväg eller bana. Kilometertider blir sekundära, och underlaget kräver vår fullständiga uppmärksamhet. Du kan springa i obanad terräng, på stigar, i skog och på fjäll – utmärkta underlag för att utmana våra kroppar i den ständigt växlande terrängen.

Om du sedan råkar blir biten av traillöpning – eller redan är skogstokig – så kanske du vill förbättra din förmåga att ta dig fram löpandes i terrängen. En vettig första investering är att skaffa ett par dedikerade trailskor. Sedan är det bara att ge sig ut i spenaten.

Här har du sju tips som garanterat gör dig till en bättre traillöpare.

1. Våga gasa

Att träna på att springa fort på ojämnt underlag har flera fördelar, som du dessutom kan dra nytta av oavsett underlag eller löpdisciplin. Det mjuka och varierande underlaget är skonsamt, bygger styrka och tränar din balansförmåga.

Testa till exempel att springa intervaller eller fartlek i terräng. Fokusera inte på träningsklockans fartangivelser, utan utgå enbart från tid och ansträngning/puls. Välj svårighetsgrad efter erfarenhet och ambitionsnivå – börja med ett lättsprunget underlag och utmana dig med mer tekniskt svår löpning när du blir starkare.

2. Spring i sidled

Att springa i terräng betyder att du behöver röra dig mer i sidled än vad du kanske är van vid. Du kan ge dig själv ett försprång genom att träna upp den förmågan med några enkla övningar.

Testa att springa korta sträckor där du tar steg åt både höger och vänster. Eller gör utfallssteg eller hopp på ett ben sidledes åt båda hållen. Balansövningar på en fot åt gången, gärna på rörliga/mjuka underlag, är ett annat sätt att träna trailspecifik styrka i fotleder och underben.

3. Våga gå

Är det riktigt brant uppför så är det oftast effektivare att gå än att försöka springa – det gör till och med världseliten.

4. Snegla inte på träningsklockan

Löpning i terräng är en helt annan sak än löpning på landsväg eller bana. Har du en träningsklocka så är det klokt att inte jämföra kilometertider och tempoangivelser. Fokusera på din ansträngningsnivå i stället för att försöka hålla den löphastighet du vanligtvis gör på vägen.

5. Träna rätt sorts styrka

Att springa trail är ett effektivt sätt att bygga specifik löpstyrka. Det varierande underlaget utmanar både ben- och bålmuskler i högre grad än vad landsvägslöpning gör. Men du kan också tjäna på att stärka de stabiliserande musklerna i både ben och bål. Enbensböj, utfallssteg, marklyft och olika typer av coreövningar är utmärkt styrketräning för traillöpare.

6. Korta steget

Ett effektivt tekniktips för den som vill springa snabbare i svårlöpt terräng är att jobba med ett kortare steg. Det är också en skonsam och säker teknik för både korta och långa utförslöpningar när underlaget är mjukt, löst och tekniskt svårsprunget.

7. Välj rätt trailskor

Både upplevelsen och säkerheten blir bättre med rätt typ av trailskor på fötterna. I ständigt varierande terrängförhållanden krävs främst säkert grepp mot underlaget, pålitlig sidstabilitet och ett skydd mot markens ojämnheter. En trailmodell ger därför en klart bättre helhetsupplevelse i skogen.

Traillöpning kan bjuda på en mängd olika typer av underlag vilket ställer stora krav på dina löparskors yttersula – både när det gäller material och mönster. Visst går det att springa med ett par traditionella träningsskor så länge underlaget inte är alltför avancerat – men vill du ha ett säkert grepp är ett par dedikerade trailskor en smart investering.

Du behöver inte heller vara rädd för att det innebär en kompromiss med löpkänsla eller stötdämpning – dagens moderna trailskor levererar även när det gäller dessa aspekter.

Läs också: Tre bästa trailskorna 2025

Kan man träna bort artros?

Kan man träna bort artros?


Många löpare som drabbas av artros får svårt att springa som de önskar. Men du ska fortsätta att springa – för träning är den bästa behandlingen mot den här ledsjukdomen. Men gör det i samråd med en fysioterapeut!

Var fjärde person över 45 år har artros i någon led, vilket innebär att det är en av våra vanligaste ledsjukdomar. Smärta, stelhet och svullnad är typiska symtom och för löpare som har artros i fot, knä eller höft kan det vara svårt att fortsätta att träna på den nivå man önskar.

Själva ledstelheten kan bero på svullnad, smärta, försämrad muskelfunktion eller att man har anpassat och ändrat sitt belastningsmönster under en längre tid. Flera strukturer i leden som brosk, ledband, ledkapslar och även det närliggande skelettet påverkas negativt av artros. 

Riskfaktorer för att utveckla artros är ökad ålder, ärftlighet, att vara kvinna, övervikt, tidigare ledskada och muskelsvaghet. Försämrad muskelstyrka i främre lårmuskeln kan i sig orsaka knäledsbesvär. Smärtan kan dessutom göra att man belastar den friska sidan mer, vilket i sin tur leder till ökad muskelsvaghet i det redan påverkade benet.

Har man sedan tidigare vridit till ett knä och fått en ledbandsskada eller en meniskskada ökar risken för artros. Detta oavsett om skadan har åtgärdats kirurgiskt eller fått läka ut av sig själv. En stel stortå eller fotled kan också förändra löpsteget och därmed belasta de andra lederna på ett sätt som de inte är vana vid. Så har du en gammal skada så är det extra viktigt att du återfått full rörlighet, muskelstyrka, balans, koordination och spänst så att du har bra förutsättningar för ett naturligt och hållbart löpsteg.

Träning har positiv effekt på brosket

Brosket påverkas positivt av träning. Broskceller som belastas dynamiskt byggs upp på molekylär nivå och får en högre densitet. Fysisk aktivitet fungerar som en signal till vävnaderna och stimulerar produktion av skyddande substanser.

Det har gjorts en hel del studier där man på olika sätt har försökt att förstå löpningens specifika inverkan på ledbrosket. I en relativt stor studie som publicerades 2019 undersöktes med hjälp av en magnetkamera hur långdistanslöpning påverkar knäledens brosk. Enligt studien hade löpningen framför allt positiva effekter på knäledens broskstrukturer. Det förekom en viss negativ inverkan på knäskålens brosk, men detta gav inga symtom hos deltagarna.

Den positiva effekten kan bero på att löpningen ökar tåligheten i brosket och att den uppbyggande processen stimuleras. Det finns också studier som visar på att löpning ger en ökad nivå av vissa specifika ämnen som verkar vara gynnsamma för att stärka upp ledbrosket.

Löpare har också lättare att hålla en hälsosam vikt vilket i sig är positivt för lederna. För den som har drabbats av artros kan en viktnedgång på 10 procent minska symtom från leden med hela 50 procent! 

Ta hjälp för din rehabilitering

Om du redan har drabbats av artros så behöver du få hjälp med ett individuellt rehabprogram. Smärta i samband med rehabträning kan tillåtas, men den ska vara övergående och inte så hög. Smärtan ska analyseras så att den inte beror på att du har en felaktig teknik eller för hög belastning. Medicinsk smärtlindring kan behövas och ska göras i samråd med läkare. Övningsvalet ska förstås utformas utifrån just dina förutsättningar och du ska träna med gradvis progression och med tillräcklig återhämtning. 

Effekten av träning är både smärtlindrande och uppbyggande. Dessutom är den helt utan trista biverkningar!  

Det är också viktigt med ett helhetsperspektiv för att se till att du har en bra funktion i resten av kroppen. Rent allmänt rekommenderas både konditionsträning, styrketräning och neuromuskulär träning. Den bästa behandlingen vid artros är faktiskt träning. Att vara inaktiv är till och med skadligt medan lagom aktivitet och belastning främjar de uppbyggande processerna i broskcellerna. Effekten av träning är både smärtlindrande och uppbyggande. Dessutom är den helt utan trista biverkningar!  

Läs också: Löpning skyddar mot artros

Merrell SpeedARC Peak sätter en ny standard

Merrell SpeedARC Peak sätter en ny standard


Merrell MTL SpeedARC Peak är en innovativ och teknisk trailsko som utvecklats helt utan kompromisser. Den levererar hastighet, stabilitet och prestanda på elitnivå – så att du inte behöver hålla igen.

[ANNONS FRÅN MERRELL] Merrells produktexperter har utvecklat MTL SpeedARC Peak i nära samarbete med elitlöpare. Genom omfattande tester av material, komponenter och prototyper har totalt 154 prototyper utvärderats. Det tog fem år och mer än 2 000 mil att nå fram. Slutresultatet är en tävlingssko som levererar hastighet, precision och självförtroende även i tekniskt krävande terräng.

MTL SpeedARC Peak är utrustad med Merrells prisbelönta SpeedARC-mellansula – utvecklad för hög prestanda i alla typer av terräng. Konstruktionen består av tre skikt. Överst ligger ett lager FloatPro-PEBA – ett tävlingsskum som ger responsiv dämpning även under långa distanser.

HÖR MER OM MTL SpeedARC Peak i RW-podden avsnitt 338

PEBA står för polyeterblockamid som är en termoplastisk elastomer. Det använder man för att göra de bästa skummaterialen som finns för löparskor. Inte minst tack vare materialets fantastiska energiåtergivning och dämpning – och mycket låga vikt.

Det slitstarka bottenskiktet av FloatPro-skum säkerställer hållbarhet och stabilitet i tuff terräng.

Kolfiberplatta för effektiv energiretur och stabilitet

Mellan dessa båda lager finns den lätta kolfiberplattan FlexPlate som ger ett effektivt och energiåtergivande steg under hela loppet. Dess gaffelformade konstruktion sträcker sig 3/4-delar av skons längd. Konstruktionen gör att framfoten lättare kan anpassa sig till ojämna underlag, vilket ger en optimal balans mellan smidighet och kontroll.

Ovandelen är tillverkad i ett lager av Matryx-materialet och är förstärkt med kevlar. Det ger en ventilerande lättviktskonstruktion med en exceptionell slitstyrka.

Yttersula med exceptionellt grepp

Yttersulan är Vibrams MegaGrip Elite. Den ger ett säkert grepp på både torra och våta underlag och är särskilt anpassad för löpning i brant och tekniskt utmanande terräng.

MegaGrip Elite-materialet har utvecklats under hundratals timmar för att möta elitlöparens behov av tryggt grepp. Det presterar på alla typer av utmanande tävlingsunderlag – oavsett om det handlar om en vertikal kilometer eller ett 160 kilometer långt ultratraillopp.

En tävlingssko för den högsta nivån

Tillsammans skapar dessa innovativa komponenter en tävlingstrailsko för elitlöpare som vill ha tryggt grepp i höga farter.

– När vi utvecklade MTL SpeedARC Peak hade vi ett enda mål – att ge löpare de bästa förutsättningarna att prestera på högsta nivå. Varje detalj har optimerats för att leverera maximal fart, kontroll och trygghet när det verkligen gäller. Detta är en trailsko som inte bara möter de högsta kraven – den tänjer gränserna för vad som är möjligt, säger John Sanregret, Product Line Manager på Merrell.

Här kan du se den först

För att uppmärksamma lanseringen visar Merrell upp MLT SpeedARC Peak vid två av traillöparvärldens viktigaste event. Dels på UTMB Ultra-Trail Village i Vielha, dels i UTMB Ultra-Trail Village i Chamonix.

Här kommer du få möjlighet att se den nya modellen på nära håll. Du kan också träffa Merrells elitlöpare och produktexperter samt få en inblick i innovations- och utvecklingsarbetet bakom MTL SpeedARC Peak.

Merrell MLT SpeedARC Peak finns tillgänglig på Merrell.com och hos utvalda återförsäljare. 

Hur påverkas hjärtat av löpning?

Hur påverkas hjärtat av löpning?


Majoriteten av de som löptränar regelbundet förbättrar sin hjärthälsa. Att träna konditionen är faktiskt bland det bästa vi kan göra för att öka chansen att få ett friskt och långt liv. Trots detta drabbas vissa löpare av hjärtproblem – och plötsligt hjärtstopp. 
Hur hänger det här egentligen ihop? Vi bad Helena Wallin, läkare inom hjärtdiagnostik, om hjälp med att reda ut begreppen.

De senaste åren har konditionsidrott och dess fantastiska inverkan på vår hjärt- och kärlhälsa betonats i såväl facklitteratur och traditionella medier som i sociala medier. Men ändå hör och läser vi om personer som drabbas av plötsligt hjärtstopp mitt under träning eller tävling. Hur kan det hända?

Vi ringde upp Helena Wallin, specialistläkare i klinisk fysiologi på Fysiologkliniken på Karolinska sjukhuset för att få klarhet i frågan. Hon arbetar med hjärt- och lungdiagnostik och är även forskare i arbetsfysiologi på Karolinska Institutet i Stockholm. Dessutom har hon ett stort intresse för löpning. Sedan femton år tillbaka springer hon de flesta av veckans dagar.

Helena Wallin, specialistläkare i klinisk fysiologi på Fysiologkliniken på Karolinska sjukhuset.

– Jag vill verkligen understryka att i de allra flesta fall är löpning, och konditionsträning i allmänhet, fantastiskt för hjärt- och kärlhälsan. En god kondition är förmodligen den enskilt viktigaste faktorn för att undvika välfärdssjukdomar och för tidig död, säger Helena.

All träning är bättre än ingen träning

Det fina med konditionsträning, menar hon, är att hjärtats funktion förbättras. Hjärtat blir större och mer tänjbart, vilket innebär att det kommer att klara av att pumpa ut en större mängd blod – och därmed syre – till musklerna. Det är den främsta anledningen till att den maximala syreupptagningen förbättras.

 – Yngre personer kommer att märka av en bättre hjärtfunktion främst under uthållighetsträning, att de då orkar mer. Hos äldre känner man ofta av en skillnad redan i vardagen, eftersom hjärtats funktion försämras med åren. 

Andra vinster med konditionsträning är att blodmängden (volymen) i kroppen ökar och att antalet små blodkärl (kapillärer) i kroppen blir fler. I och med detta kan mer syre nå musklerna och man kan hålla ett högre tempo utan att få mjölksyra. Ytterligare fördelar är att blodkärlen blir mer elastiska. 

– Det ger ett bättre blodflöde och lägre blodtryck, vilket i sig minskar risken för att utveckla blodpropp och hjärtinfarkt. 

Hur ska man då löpträna för att uppnå betydande hälsoeffekter?

– Ju hårdare och ju mer du tränar, desto större effekter får du på hjärtat och på kroppen överlag. Intervallträning är som bekant väldigt effektivt för syreupptagningsförmågan. Men om du tränar mycket med lägre intensitet så har du totalt en större träningsdos. Det är svårt att säga vilket som är bäst för hälsan, båda varianterna ger betydande hälsoeffekter.

Finns det någon gräns där löpningen kan bli skadlig för hjärtat? Idrottare drabbas ju då och då av hjärtsjukdom eller plötsligt hjärtstopp?

– Bland friska individer finns det ingen entydig forskning som visar att det skulle vara skadligt för hjärtat att träna hårt och länge, även om vi vet att vissa typer av rytmrubbningar verkar vara vanligare hos idrottare. Det pågår emellertid en debatt om detta inom forskarvärlden just nu, säger Helena Wallin. 

Hon nämner några få studier som visar att det finns ett samband mellan hård träning och hjärtsjukdom på höger sida av hjärtat. Men det råder ännu inte konsensus om att hård träning kan framkalla hjärtsjukdom hos friska. Fler studier behövs. 

En god kondition är förmodligen den enskilt viktigaste faktorn för att undvika välfärdssjukdomar och för tidig död, enligt Helena Wallin.

– Kanske är vissa individer särskilt mottagliga och kanske finns det andra faktorer som samverkar med träning för att framkalla dessa förändringar, vi vet inte riktigt. Men de allra flesta studier har visat precis tvärtom – intensiv träning i stora doser är bara är bra för hjärtat.

Hur är det då med förmaksflimmer, kan inte det orsakas av löpträning?

– Jo, just risken för att få förmaksflimmer (det vill säga att hjärtat slår i otakt) ökar av hård konditionsträning. Det har man sett i många studier, åtminstone bland män, säger Helena Wallin. 

Förmaksflimmer kan, tillägger hon, i sin tur ge en ökad risk för proppar i exempelvis hjärnan. Och om förmaksflimret pågår under lång tid kan det även leda till hjärtsvikt. Men hon tycker att det är viktigt att komma ihåg att om vi tränar riktigt mycket har vi fortfarande en lägre risk för att utveckla förmaksflimmer än om vi inte tränar alls.

Det vi verkligen ska se upp med är att träna mycket och hårt om vi är förkylda eller sjuka på annat sätt. Det kan generera hjärtmuskelinflammation.

– Det vi verkligen ska se upp med är att träna mycket och hårt om vi är förkylda eller sjuka på annat sätt. Det kan generera hjärtmuskelinflammation. Har vi ett medfött hjärtfel, som till exempel en förtjockad hjärtmuskel, ska vi också vara försiktiga och alltid rådgöra med läkare, säger Helena Wallin.

Vid vissa hjärtsjukdomar finns nämligen en förhöjd risk under intensiv fysisk aktivitet. 

– Om man har problem med hjärtat kan man bli avrådd från hård träning. Detta eftersom framför allt högintensiv träning ökar risken för allvarlig rytmrubbning vilket i värsta fall kan leda till plötsligt hjärtstopp. Även risken för hjärtinfarkt ökar under ett hårt träningspass – även om risken för att få hjärtinfarkt totalt sett minskar av träning. 

Det är av den här anledningen som Riksidrottsförbundet rekommenderar att elitidrottare mellan 16 och 35 år ska hjärtscreenas. De tränar ju både mycket och högintensivt och skulle vara särskilt utsatta om de bar på ett medfött hjärtfel.

Borde alla som tränar hjärtscreenas?

Men frågan är om inte alla som tränar mycket borde göra en hjärtscreening –  oavsett ålder och prestation? Helena Wallin tycker att det är en svår fråga att svara på. Riksidrottsförbundet rekommenderar bara screening upp till 35 år, eftersom orsakerna till plötslig hjärtdöd skiljer sig med åldern. 

– Efter 35-årsåldern är sjukdom i hjärtats kranskärl den främsta orsaken till plötsligt hjärtstopp, medan det hos yngre främst är medfödda hjärtfel som spökar.

Hon menar att den screening som finns i dag inte är utformad för att hitta just kranskärlssjukdom, det är mer komplicerat att screena för.

DET HÄR ÄR PLÖTSLIGT HJÄRTSTOPP
Plötsligt hjärtstopp orsakas av att hjärtmuskeln börjar flimra vilket leder till att pumpförmågan upphör. Tecken på att någon har drabbats av ett plötsligt hjärtstopp är att personen är medvetslös och inte andas, eller andas onormalt.
Plötsligt hjärtstopp är inte samma sak som hjärtinfarkt. En hjärtinfarkt innebär att hjärtmuskeln drabbas av akut syrebrist på grund av en propp. Vanliga symtom då är bröstsmärta, andfåddhet, illamående och svimning. Läs mer på: 1177.se

– Däremot kan man ju argumentera för att det egentligen inte är någon skillnad på behovet av screening mellan en elitidrottare och en motionär under 35 år som båda tränar mycket och högintensivt. Och även någon som fyllt 35 år kan ju ha ett oupptäckt hjärtfel. 

Ökar risken för plötslig hjärtdöd under träning med åldern?

– Risken för åderförkalkning och hjärtsjukdom ökar med åldern, vilket ökar risken för plötslig död under träning. Men regelbunden träning minskar ju ändå risken för hjärtproblem totalt sett, så över lag är träning alltid bättre än ingen träning – oavsett ålder. Är du frisk behöver du inte vara orolig för att träna. 

Det viktigaste, säger hon, är att stegra intensiteten långsamt om man inte tidigare har tränat högintensivt. 

– Sen ska man förstås vara lyhörd för symptom som bröstsmärta och yrsel under träning, vilket alltid bör utredas. 

SÅ SKA DU AGERA OM NÅGON FÅR ETT HJÄRTSTOPP  
1/
Ropa på hjälp. Ring sedan 112. Sätt på högtalaren. Larmoperatören kommer hjälpa dig att avgöra om det är ett hjärtstopp eller en hjärtinfarkt.
2 / Ge hjärt-lungräddning (HLR) tills ambulansen kommer. Du behöver inte oroa dig för att inte klara av det – larmoperatören kommer att guida dig. 
3 / Om du har någon i närheten kan du be dem att leta upp närmaste hjärtstartare. 
4 / Om ni är flera personer som kan hjälpa till kan ni turas om att ge HLR – se bara till att hjälpen ges utan avbrott tills ambulanssjukvårdarna tar över.
Läs mer om hur du utför HLR: 1177.se och Svenska rådet för hjärt- lungräddning

Sju svenska leder för dig som vill springa trail

Sju svenska leder för dig som vill springa trail


Du behöver inte resa utomlands för att få en härlig trailupplevelse. Det är bara att hoppa på tåget och resa till en lämplig vandringsled. Underbart, billigt och klimatsmart i ett och samma paket. Här listar vi sju vackra leder som passar ypperligt för dig som vill springa trail.

1. Pilgrimsleden Falköping–Varnhem

I Västergötland finns ett brett nätverk av vandringsleder. En av de vackraste är den 41 kilometer långa leden mellan Varnhem och Falköping. Upptäck det böljande kulturlandskapet, två medeltida klosterruiner och det rika fågellivet runt Hornborgasjön.

I området kring Skara, Skövde och Falköping kan du springa längs klassiska pilgrimsstråk som har använts av människor sedan urminnes tider. Terrängen är förhållandevis lätt med vissa brantare partier och underlaget varierar från små skogsstigar och beteshagar till grusvägar.

Läs mer: Pilgrimsleden Falköping–Varnhem

2. Pilgrimsleden Dalsland

En varierad och naturskön led som tar dig över tio mil genom det dalsländska landskapet. Den södra delen är lättsprungen längs landsvägar, medan sträckningen norr om Mellerud går längs småstigar och bitvis bjuder på tuffare passager i kuperad terräng. 

Läs mer: Pilgrimsleden Dalsland

3. Kuststigen i Bohuslän

Kuststigen, som namnet antyder, tar dig längs västkusten – hela vägen från Tjörn till Moss i Norge. Att springa på Kuststigen är på många sätt en färd tillbaka i tiden. Inlandsisens krafter går att se i form av moräner, slipade klipphällar och isräfflor. Här och var kan du springa förbi vackra medeltidskyrkor, befästningar, herrgårdar och fornlämningar i form av gravrösen.

Läs mer: Kuststigen i Bohuslän

4. Höga Kusten-leden i Ångermanland

En 135 kilometer lång led som går genom världsarvet Höga kusten. Leden är indelad i nio etapper och passerar bland annat höjdpunkter som Nordingrå, Skulebergets naturreservat, Skuleskogens nationalpark och Balesuddens naturreservat. Vansinnigt vackert med svindlande havsutsikt från höjderna.

Läs mer: Höga Kusten-leden i Ångermanland

5. Kungsleden i Lappland

En av världens mest berömda vandringsleder löper mellan Abisko och Hemavan. Under drygt 400 kilometer kan du springa genom alpin terräng blandat med sjöar, höga toppar och björkskog. Om det känns för långt finns det kortare distanser, som den tio mil långa sträckan från Abisko till Nikkaluokta.

Läs mer: Kungsleden i Lappland

6. Grövelsjön i Dalarna

Strax norr om Idre ligger Grövelsjön, på gränsen till Norge. Med utgångspunkt vid Grövelsjöns fjällstation, där man även kan övernatta, kan man springa bland bergsgetter och renar. Vattenflaskan fyller du med det friska källvattnet som finns i vattendragen. Vill du bestiga mindre berg finns det mängder av sådana.

Läs mer: Vandra i Grövelsjöfjällen

7. Österlenleden i Skåne

På skånska sydostkusten finns en drygt 19 mil lång vandringsled som är en del av Skåneleden och löper genom hela Österlen. Här finns många etapper att välja bland, genom sandstränder, fiskelägen och över blomstrande ängar. Ett tips är att utgå från Ystad och sedan springa i den riktning du känner för.

Läs mer: Österlenleden i Skåne